Läs mer om klassisk snickarglädje

Vi vill varmt tipsa om snickarglädje.se där Mikael Thorvaldsson mödosamt och ambitiöst skrivit om svenska traditioner för snickarglädje. Där hittar du mer om snickarlädjens histora och tradition.

Klicka här så länkas du vidare till Mikaels hemsida www.snickargladje.se

Boktips!

Snickarglädje – Hans Mårtensson. Boken beskriver nordisk kulturhistoria vad gäller dekorativ träarkitektur, från både norsk och svensk byggnadstil och bondetradition. Här visas Hälsingegårdar, sirliga bondverandor, schweizerhus, kurortsbebyggelse, direktörsvillor, kaptensboställen, sommarhus och fiskarstugor i Bohuslän

Allmoge & snickarglädje 1840–1900-tal

Husen från denna period kännetecknas av sina utsökta byggnadsdetaljer och snickerier. Trävillor blev särskilt betydelsefulla och kreativiteten visste inga gränser, ofta med inspiration från industrialismen.

I början hade husen en klassisk uppbyggnad, men de utvecklades snabbt till att bli unika med torn och tinnar. Idag ser vi fortfarande många hus som bär på detta glada och överdådiga arkitektoniska arv.

Fram till mitten av 1800-talet påverkades landsbygdens hus främst av lokala byggnadstraditioner. Påverkan utifrån var begränsad och fokuserade främst på fasadutformning och färgsättning, med ambitionen att efterlikna stenbyggnader.

Under 1840-talet bröt industrialismen igenom och förde med sig influenser utifrån. Husens utformning, tidigare präglade av symmetri, påverkades nu av schweiziska och anglosaxiska stilideal. Trävillan värderades högt, och träets dekorativa potential utforskades. Mönsterböcker och typritningar spreds snabbt, och sågverken började producera färdiga snickeridetaljer. Husen från denna tid präglades av en tydlig känsla av hantverk.

Den omfattande byggnationen av järnvägsstationer, industrier, hotell och villor mot slutet av perioden ledde till en mer enhetlig byggnadsstil i hela landet. Den rika snickarglädjen syns kanske tydligast i sommarvillornas glasverandor och fasaddekorationer, men även på landsbygden skedde en omfattande nybyggnad.

Jugend & nationalromantik 1900 – 1920-tal

Jugend eller ”art-nouveau” som stilen kallades i Europa var ett helt nytt och sinnligt formspråk med utgångspunkt i naturens organiska former. Fönster och dörrars valvbågar, de höga brutna taken och den ljusa eller röda färgsättningen är kännetecken på byggnadsstilen som strävade efter att vara vacker.

Nationalromantiken, i ett oroligt Europa, omfamnade en äldre svensk historia. Många länder utvecklade sin egen nationalromantiska arkitekturstil. I Sverige blev den något tung och sluten, men med mycket genomtänkt arkitektur. Interiörerna kunde bära drag av både vikingatiden och medeltiden, och Carl Larssons hem var en förebild för många.

Arkitekturen från det tidiga 1900-talet bröt med de tidigare strängare reglerna för utformning. Jugend stödde sig på organiska och upplösta former i ljusa och lätta kompositioner inspirerade av naturen. Husen kunde ha fasader av både trä och puts, och det var viktigt med en sammanhållen design både utvändigt och invändigt.

Nationalromantiken tog inspiration från fornnordiska idéer och allmogekultur. Husen hade ofta en något tung och sluten karaktär och använde material som trä och mörkt tegel.

Trots att de två stilarna grundades på olika ideal, hade villorna ofta liknande egenskaper. De var vanligen ganska stora och imponerande, med höga tak. Ornamentiken var ofta enkel och stiliserad med geometriska mönster.

Även om husen från denna tid kunde använda både puts och stenmaterial, kännetecknades de av en känsla av hantverk och skickligt snickeri.

Klassicism & trädgårdsstäder 1920–1940-tal

1920-talets svenska klassicism var mycket förenklad jämfört med tidigare klassiska epoker. Villabyggandet bar spår av den gustavianska formvärlden och utmärkte sig med sin skira enkelhet, vilket gör den till en av våra vackraste byggnadsstilar, kallad ”Swedish Grace” internationellt. Det som resten av världen kallade modernism eller ”international style” döpte vi till funktionalism.

Husen planerades för ljus och luft med öppna planlösningar, där fasaden underordnades innehållet, och onödig dekoration undveks. Denna stil utvecklade sin egen estetik, med allt från strama vita lådor till enkla, välproportionerade hem i slät träpanel.

Denna period inkluderar både 20-talets klassicism och 30-40-talets många småhus. Dessa hus, till skillnad från jugend och nationalromantik, är återigen små, enkla och symmetriska med sparsam men noggrann detaljering. 20-talets villor hämtade ofta inspiration från 1800-talets klassicism och gustaviansk ornamentik och utvecklade en tydlig svensk karaktär som betraktas som en höjdpunkt inom svensk arkitektur.

Många av 30- och 40-talens småhus påverkades av den svenska funktionalismens estetik, med ljusa funkisvillor, platta eller mycket låga tak, uttrycksfull fönsterarrangemang och släta ytor som blev det främsta uttrycket för bostäder med ett socialt perspektiv. Detaljeringen blev ännu enklare, och öppna planlösningar med mycket ljus och luft prioriterades högre än en strikt fasadkomposition. Under hela perioden kännetecknas husen av sin ljus och nätta design, särskilt i tidiga grupphusområden. Många av husen var monteringsfärdiga och inkluderade självbyggeri i täta trädgårdsstadsområden.